Inte vettigt att lägga ned kärnkraften
El är en tjänst som produceras samtidigt som den konsumeras. Det finns inget lager av elektricitet.
Ett stundom iskallt industriland som Sverige behöver därför pålitliga elproducenter som klarar sin uppgift i alla väder. Vattenkraftverken kan effektiviseras vilket ger något mer effekt. Men i allt väsentligt är vattenkraften utbyggd så mycket det rimligtvis går. Under överskådlig tid är det endast kärnkraften som kan öka tillgången på säker el till rimliga kostnader.
Vindkraften är älskad av många. I den bistra elverklighetens värld är vindkraft emellertid ett energipolitiskt stickspår. Kyla, stiltje och andra produktionsstörningar gör att vindkraftverken högt räknat har ett energiutnyttjande på endast 20 procent av sin teoretiska effekt (vindstat.nu).
Svensk energipolitik behöver frigöras från kärnkraftsomröstningens dystra 80-talsskugga. Centerpartiet har inlett förnyelsen. Det var strongt av Maud Olofsson att driva igenom sitt partis stöd för att äntligen riva upp förbudet mot ny kärnkraft. Nu återstår för Socialdemokraterna att gå igenom samma process. Det är kort sagt omöjligt att bedriva en seriös och verklighetsförankrad energi- och klimatpolitik som bygger på vindkraft och avvecklad kärnkraft. Men kärnkraften är inte problemfri. Flera av de svenska kärnkraftverken är ineffektiva, dåligt underhållna och driftsosäkra.
I rapporten "Varför är svenskar mycket sämre än finnar på att köra kärnkraftverk?" (EME-Analys 2007) undersöks energiutnyttjandet i svenska och finska reaktorer. Åren som granskas är 1996-2006. Finnarna ligger på "stabilt hög nivå", 93,8 procent, medan de svenska kärnkraftverken endast når upp till 80,8 procents energiutnyttjande. EME-Analys jämför produktionsbortfallens orsaker i Sverige och Finland.
Slutsatserna sammanfaller i stort med rapporten "Elproduktion och konkurrens vid de svenska kärnkraftverken", som Magnus von Bonsdorff och Lars G. Larsson lämnade till näringsdepartementet i november 2008.
Den svenska kärnkraften korsägs av elproducerande företag som Vattenfall, Eon och Fortum. Elproducerande företag kan tänkas ha ett intresse av att hålla elpriset uppe. Begränsningar i utbudet av kärnkraftsel kan antas gynna ett högt elpris. Det låga energiutnyttjandet - många och långa oplanerade driftsstopp, ineffektiva underhållsstopp och flitig användning av mindre kraftfullt bränsle - förklaras i von Bonsdorffs och Larssons rapport om det avvecklingsspöke som legat över svensk kärnkraft i decennier.
EME-Analys är mer pang på rödbetan. De problematiserar de "nedregleringar av kraftbalansskäl" som är en av förklaringarna till det klena resultatet för svensk kärnkraft. Ägarnas huvudaffärsidé är ett högt och stabilt elpris. Det vore dumt att blunda för att affärsidén ibland kan förmodas kollidera med ägarnas intresse av en effektivare produktion av kärnkraftsel.
Ägarfrågan är en sak för sig. Förhoppningsvis samlar svensk elintensiv industri ihop sig runt bygget av ett antal nya, effektiva och säkra reaktorer. Så har näringslivet gjort i Finland med gott resultat. Politiken måste underlätta dessa investeringar. Socialdemokraterna är det största oppositionspartiet. Enligt dagens opinionssiffror kommer S att dominera nästa regering.
Socialdemokraterna kan inte låta avvecklingshotet över kärnkraften hänga kvar. Ingen vettig människa tror på avvecklingen längre. God politik ligger alltid nära vettighetens breda stråk.Vindkraft kan göra småskalig nytta här och där under blåsiga och hyggligt varma dagar. Under den överblickbara framtiden blir det dock inte mer än så. För svensk industri och för kylslagna svenskar är det helt otillräckligt.
Nu är det dags att bilda en stark och stor majoritet för en ny energi- och klimatpolitik som bygger på vettig verklighet och inte på gröna drömmar av 1980-talsstuk.
Widar Andersson
politisk redaktör, Folkbladet